Recension: Modemanifestet – de stilsmartas handbok

Kreativitet föds och trivs i vakuum. Brist på pengar, brist på sysselsättning, brist på sammanhang kan många gånger driva oss att skapa något nytt för att tillfredsställa våra behov.

I dag är det inte ovanligt att människor som har sina behov tillfredställda men ändå känner sig tomma och stressade, konstruerar vakuum i form av till exempel köpstopp eller skärmförbud. I bästa fall uppstår jubel över de kreativa aktiviteter som den nya tiden fylls med, i värsta fall ersätts en ovana med en annan, enligt den klassiska devisen ”summan av lasterna är konstant”.

Modejournalisten Sofia Hedström har skrivit en bok om sitt ett år långa köpstopp på kläder och hur det gjorde henne mer kreativ och medveten om sin egen stil.

Boken har tre delar: En dagbok där hon beskriver hur hon kombinerar ett absolut köpstopp med jobbet som journalist på modeveckorna, ett manifest där hon slår fast hur den som vill bli ”stilsmart” ska göra och slutligen intervjuer med kreativa människor som kokar, klipper och gräver ner sina kläder.

Boken är underhållande med hurtig ton, men i grunden finns en radikal kritik av ett samhälle som uppmanar till konsumtion utan eftertanke. Och Sofia Hedström är inte ensam – dessa tankar delar hon med människor över hela världen.

Ett citat ur boken som jag tycker är ganska sorgligt: ”Trots att vi som i dag klassas som unga vuxna har mer kläder än någon annan tidigare generation, har vi helt gått miste om skönt det är att kramas av exklusiva tyger och låta ögonen njuta av riktigt skickligt skrädderi”.

Jag drömmer om att ha en perfekt garderob, där alla kläder är plagg jag gillar och passar i. Det största hindret för mig är att mer än hälften av mina kläder är för små. Jag är inte beredd att slänga ut dem eftersom jag inte vill ge upp mina ambitioner att komma tillbaka till en mer hälsosam vikt. Därför har jag under en längre tid haft ett semi-köpstopp på kläder. Jag köper mycket sällan kläder i min nuvarande storlek eftersom jag anser att den är tillfällig.

Däremot har jag vid ett fåtal tillfällen ägnat mig åt så kallad proaktiv shopping, som Minimalisterna skrivit mycket om. Det innebär att en del av plaggen i min garderob inte passade ens när jag köpte dem. Kanske visar det sig att jag inte ens gillar dem den dag jag kommer i dem.

Ett första steg mot den perfekta garderoben, eller att bli stilsmart som Sofia Hedström kallar det, är att göra en garderobsinventering. Lägg alla svarta toppar i en hög och alla ullkjolar i en annan. Det blir en bra påminnelse om vad man faktiskt äger. Det ger också en bild av hur ens shoppingmönster ser ut. Titta på högen med de kläder som inte används och fundera på vilka gemensamma nämnare som finns. 

Ett annat tips för att få koll är att hänga sina kläder på galgar som hänger åt samma håll. Nästa gång ett använt plagg ska in i garderoben hängs galgen åt det andra hållet. Det har i alla fall gjort det ännu mer tydligt för mig vilken liten del av min garderob som jag faktiskt använder till vardags.

Här är några saker jag försöker tänka på för att få en perfekt garderob:

– Ingen proaktiv shopping. Om jag inte ska använda plaggen här och nu får det vara.

– Undvika fynd-shopping. Det är så lätt att köpa hem plagg på rea eller från Tradera bara för att priset är bra. Men om plagget sedan hänger oanvänt i garderoben är det bara en förlust.

– Undvika tröst- eller belöningsshopping. Jag väljer att citera dramatikern och shoppingmissbrukaren Lars Norén som avskräckande exempel. Så här skrev han i sin dagbok från 2006:  ”Jag tog en promenad, lämnade in min klocka, köpte en t-shirt, svart, fullkomligt i onödan, sjukligt, eftersom jag har minst 200 svarta t-shirts.”

– Köpa bra kvalitet. Det är värt att lägga pengar på kläder i fina material och av designers som jag gillar.

– Laga kläder som går sönder. Ibland kan en favoritklänning ligga oanvänd i månader, bara för att en knapp behöver sys dit. Synd, när det går så snabbt.

Men det här med att sy och fixa egna kläder – det ligger inte för mig. Däremot tycker jag att jag har blivit mer medveten om vad jag har i garderoben och vad jag tycker om. Förhoppningsvis leder det till att jag shoppar smartare framöver.

Byta leksaker

Foto: Pernilla Larding/Retoy

En av de bästa institutioner jag vet är biblioteket, vilken lyx det är att få gå dit och helt gratis plocka på sig ur det stora sortimentet av böcker. Numera är ju många bibliotek till hälften lekplatser dessutom. 

På vårt närmaste bibliotek, Luma i Hammarby sjöstad, ordnas varannan lördag något som är nästan lika genialiskt, nämligen leksaksbyte.

Det är organisationen Retoy som håller i det hela. De jobbar även aktivt med att rensa ut leksaker som kan innehålla farliga kemikalier ur byteskedjan, vilket innebär att jag med gott samvete kan gå dit med min påse utsorterade leksaker. Även trasiga prylar tas emot – de används som material i skapandeverkstäder som organisationen ordnar för större barn.

Vi gick dit med en påse leksaker som inte användes och kom hem med nya favoriter.  Jag agerade hippiemamma och valde böcker och musikinstrument i trä. Lilla R siktade målmedvetet in sig på alla karaktärer i Bilar han kunde hitta. Vilken dragningskraft den filmen och all franchise runt den har!

Självbevattning med petflaska och regnvatten

Det här smarta självbevattningssystemet sprang jag på i parken Batignolle i Paris.

Ni får ursäkta den suddiga mobilbilden som inte ger den fina planteringen rättvisa. De har alltså kapat botten på flaskorna och hängt  dem upp och ned så att flaskan samlar regnvatten. Korken sitter kvar men ett litet hål har gjorts så att vattnet långsamt droppar ut.

Här i Sverige gläds vi åt en solig och regnfri sommar som vi haft i år. Men globalt sett pågår just nu många projekt för att bättre ta tillvara på regnvatten, och urgamla metoder tas i bruk igen. Ett av de vanligaste är att leda vattnet som faller på taket via en stupränna till en behållare. Det låter så enkelt men i takt med att klimatet blir varmare blir vattnet från skyn allt värdefullare.

Hur länge har vi råd att spola toaletten och vattna blommorna med dricksvatten?

Lite kort fakta

På Bermuda och på Virgin Islands är det numera lagkrav på att alla nybyggda hus ska byggas på ett sådant sätt att de kan ta tillvara på regnvattnet. Delar av Indien och Australien har liknande krav.

I delstaterna Colorado, Utah och Washington i USA var det fram till 2009 respektive 2010  förbjudet att samla regnvatten, eftersom det ansågs som stöld från den person som ägde rättigheten till den lokala vattenfyndigheten. Men efter en studie där man konstaterade att 97 procent av alla vattendroppar sögs upp av marken och inte kunde knytas direkt till vattenkällan ändrades lagen.

I South Queensland i Australien, som årligen drabbas hårt av torka,  har nästan vartannat hushåll en anläggning för att samla regnvatten, och andelen ökar i snabb takt.

Storbritannien har på sina håll sämre vattentillgång än Medelhavsländerna, öar ni vet. Där uppmuntras husbyggare att anlägga underjordiska vattentankar att samla regnvattnet i. Vattnet kan sedan användas till att spola toaletterna, tvätta kläder och vattna trädgården.  På så vis minskas hushållets användning av renat vatten med 50 procent.

Förutom de källor jag länkat till har jag hittat informationen på Wikipedia.

Tips: Urbanized

I dag tänkte jag bjuda på ett filmtips: dokumentären Urbanized. Om ni har ett Netflix-konto hittar ni den där, annars ni kan googla på filmen och köpa en visning direkt hos producenten. Jag väljer att inte länka dit, för de betalar för länkar och jag vill inte att någon ska tro att jag tipsar om grejer mot betalning.

Det här är helt enkelt en spännande film om hur stadsplanerare, arkitekter, politiker och vanliga stadsbor hanterar vardagen i våra växande städer.

Om 40 år räknar man med att 75 procent av jordens befolkning kommer att bo i stadsmiljö. Det är lätt att bli nedslagen när man tittar på hur många platser på jorden hanterar sin växande befolkning, med slum, miljöförstöring och korta perspektiv.

I Urbanized är det de goda exemplen som lyfts fram, och detta i rappt tempo med amerikansk, publikfriande retorik. Här presenteras hur Köpenhamn blev en cykelstad och hur ödetomterna i Detroit används till att odla mat.

Här finns Kapstaden och Santiago där kriminaliteten minskar när bostadsområden byggs efter befolkningens behov.  Här finns de lokala politikerna i Stuttgart som åkte ut med huvudet först när de struntade i befolkningens protester mot att bygga lyxbostäder i en omtyckt stadspark.

Några exempel har ni kanske hört förr, men det finns också många ögonöppnare.

Blommande mosstak

När jag tittar ut på den här byggnadens tak på vår innergård brukar jag fantisera om vad jag skulle göra om jag fick chansen att anlägga en trädgård däruppe. Det är nästan provocerande mycket outtnyttjad yta.

Men i år har mossan på taket börjat ta sig och barnens uppslängda bollar har fått sällskap av små blommande öar. Kanske kommer hela taket att stå i blom om några år – jag tror att det kan bli fantastiskt vackert.

Mycket av odlingarna i Hammarby sjöstad tycks vara anlagda med avsikten att de ska sköta sig själva, med mer eller mindre lyckade resultat. Den här typen av mosstak är ju perfekta på det viset, att man får in grönska i stadsmiljön utan några krav på underhåll.

Här får småkryp som fjärilar, larver och spindlar leva ostört, ja med undantag för skatorna. Andra miljöfördelar är att vegetationen hjälper till att isolera huset och spara energi, samt att växtlighet överlag hjälper till att rena miljön.

Så här ser de ut på närmare håll. I början av sommaren var blommorna solgula, nu börjar de dra mot rödbrunt. Jag har förstått att det är någon form av sedumväxter, men är det någon som vet vad de här blommorna heter?

Mosstak kan man ju ha hemma i trädågården också. Kristina med bloggen Kristinas Oas håller på att odla fram sitt eget gröna tak med enbart fetbladsväxter, det låter som ett spännande projekt.

Eller så gör man så här: anlägger ett mosstak på en buss som hjälper till att ta upp och binda några av de luftföroreningar som bussen släpper ut.  Jag vet inte hur väl det funkar, men vilken rolig idé.

Jag rensar ut plasten ur vår vardag

Plast är en av världens smartaste uppfinningar och finns i det mesta runt omkring oss. Men det är lätt att få migrän av larmrapporterna om vad kemikalierna gör med oss, med naturen och inte minst med de arbetare som tillverkar de prylar vi använder.

Jag gör vad jag kan för att dra ner på antalet plastprodukter i vårt hem till ett minimum, framför allt när det har att göra med mat och barn. Nu har jag dessutom köpt hem boken ”Den onda badankan Ditt barn och de osynliga gifterna”. Det brukar sluta i omfattande plastsanering i hemmet har jag förstått.

Här är några exempel på saker vi redan gör för att minska användningen av plast:

Vällingflaskor i glas har vi använt i två år nu. De är dyrare i inköp men det är så värt det. Vi kör dem i diskmaskin och de är fortfarande i nyskick.

Alla matrester läggs i glas- och porslinsskålar. Det här är ett loppisfynd som kostade mig två kronor. Glas är förmodligen det mest prisvärda på loppismarknaden, till skillnad från 50-talsporslin som jag också gärna håller utkik efter. En djup skål med assiett över funkar också bra.

Matlådorna som jag tar med till jobbet håller jag på att byta ut till varianter av rostfritt stål.

Ingenting genererar så mycket plast som ett blöjbarn. Vi hade tygblöjor den första tiden och det blir en enorm skillnad och mycket bättre och luftigare för barnets rumpa. Men våran variant med vikblöjor ramlade bara av när barnet blev för rörligt. Sen blev det inte av att testa andra modeller vilket är synd för det är nog en av de största besparingar man kan göra. Nu är det potträning som gäller och jag längtar efter den dag han är helt blöjfri.

Ibland behöver man en produkt med plastens funktion men då kan det finnas miljövänligare alternativ om man surfar runt. Mitt nya Iphone-skal är gjort av lin och kan brytas ner i en industriell kompostanläggning.

Badleksaker, kritor och leklera är annat som också går att hitta som mer miljövänliga produkter. Jag har köpt mycket grejer på på webbshoppen Ekokul.